6 juni nationaldagen

Den 6 juni på Sveriges naionaldag skulle vi, Eva Zetterberg (ambassadören) och jag först besöka svenska skolan mitt på dagen. Vi åkte dit med en kaka med blågula band på, gula och blå ballonger, småflaggor och så gitarren. Eva pratade med barnen och berättade lite om nationaldagen och ställde lite frågor och sedan sjöng vi! Först nationalsången förståss sen den ena barnvisan efer den andra, mycket av Astrid Lindgren givetvis men också andra. Barngruppen hade stor spridning i åldrar, från 4 år upp till 12 år.
På kvällen var det fest på residenset med c:a 300 inbjudna gäster och förberedelserna hade pågått länge. All mat var hemlagad och tält var uppsatta för ifall det skulle bli regn - det är ju regnperiod just nu - m.m. När gästerna anlänt höö Eva Zetterberg ett tal, följt av ett tal av en representant för Nicaraguas regering och sen Ntionalsånger, först den Nicaraguanska på band och sedan den svenska som vi sjöng tillsammans. Sedan skulle jag sjunga och det gjorde jag också, men till min förtvivlan var jag redan hes - jag hade dragits med en infektion i luftrören sedan 2:a dagen jag var här, - och omställningen till ett helt nytt klimat hade frestat på. Det blev bara 5-6 sånger sedan var rösten slut!!! Jag lyckades dock sjunga en vers på en nicaraguansk sång som jag lärde mig dagen innan, vilket uppskattades av den inhemska publiken. Det var verkligen urtrist att inte kunna sjunga mer, jag som älskar att sjunga, och hade sett fram emot att hålla på en bra stund. Men det var en mycket festlig tillställning - verkligen lyckad!!!!!
Dagen efter var jag tvungen att uppsöka läkare, men det är en annan historia.

Spelning på RUTA MAYA

Den 2 juni skulle det bli spelning på Ruta Maya, en musikrestaurang. Det var Katia Cardenal med band och så jag som skulle ha en Nordisk - Latinsk konsert.
Katia har spelat in en Cd med Evert Taube-låtar på spanska och en med överättningar av Alf Pröysen. Det blev en helt underbar konsert med en entuiastisk och lyssnande(!) publik. Jag sjöng på samiska, finska, isländska, danska och svenska och givetvis på spanska!!! Tillsammans sjöng vi Pröysen på norska och Dansen på Sunnanö på kombinerat spanska och svenska. Efter beställningar från publiken blev det även på tyska, franska och slutligen (för min del) på engelska - alltså en alldeles väldigt internationell kväll.
Kontakten med Katia och hennes man gitarristen Moises blev också ett glädjande möte som gav mersmak.
Kvällen hade fixats med kort varsel och det är bara att gratulera arrangörerna. Och utanför på gatan en banderoll där mitt namn var med! Kul!

pustar ut vid gaten i Miami












Väntan i El Salvador

Resan

Det var en himla lång resa, och de som känner mig vet nog att det inte vart så mycket sömn natten innan. Bilen gick från Gröndal kl. 04.15 och tacksam var jag att jag hade Eva Lena med som sedan tog bilen tillbaka till Stockholm. Själva flygningarna gick fint, men transferna!!!!!!!! först i Paris: jag pinnade på så fort min korta ben förmådde, och nådde gaten 10 min innan planet skulle gå. Puh! Sen den långa resan till Miami. Hade fått plats på sista raden i planet, men timmen innan vi nådde destinationen hade jag flyttat fram till ett ledigt säte närmast utgången - och tur var det, för här var det värre ändå. Det var köer överallt och oändliga säkerhetskontroller med fingeravtryck (innan jag hade fattat att jag skulle sätta pekfingret på den lilla apparaten!!) och så fotograferas, och av med skorna och av med skjortan! Även här pinnade jag på så fort jag förmådde och hade under tiden slagit följe med den peruanske ambassadören i Nica, som hel tiden ropade "Taca para Managua" (flygbolaget) varpå man pekade och vi efter. Väl vid gaten pustade jag ut och sa glädjestrålande : jaha nu är vi praktiskt taget framme!
Tji fick jag! När vi närmade oss Managua fick planet vända pga av störtregn som pågått i timmar, och gå ner i El Salvador, där vi väntade i 4-5 timmar innan vi kom vidare och anlände till Managua kl. 22 lokal tid, dvs kl. 06.00 svensk tid. Eva Zetterberg var och mötte mig och tack-och-lov hade mitt bagage också kommit med hela vägen! Miami måste vara en av världens fulaste flygplatser (fast, jag har förstås inte sett så många!) Å andra sidan så var den i El Salvador precis motsatsen! Fräsch, vacker och med palmer även inomhus, mycket välgörande!
De många timmarna i planet då? Ja med damernas detektivbyrå, sudoko, öronproppar och mycket sovande gicke hur bra som helst! det var stundtals t.o.m skönt.